Jahopp då sitter man här och ska börja blogga då som miljoner med andra människor. Jag har funderat på det så himla länge, men eftersom jag fortfarande haft hoppet att lyckas skriva en bok så har jag struntat i det. Men nu börjar jag inse att jag aldrig blir en författare..Jag kommer aldrig att skriva den där boken som alla bara måsteläsa. Eftersom jag älskar att skriva, älskar att använda språket och verkligen behöver en ventil för alla mina åsikter så blev det då denna blogg.
Att välja inriktning i bloggen var heller inte helt enkelt men jag vet att jag vill skriva om tonåringar och deras problem, för det är ju faktiskt något jag är bra på. Att arbeta med tonåringar som hamnat lite tokigt, att få dem att förstå att de är värdefulla, och inte minst att ge deras föräldrar verktyg att arbeta med så att de återfår en relation till sina tonåringar är ett kall. Jag har själv en tonåring, jag vet att de på något underligt sätt förvandlas nästan över en natt från en söt fin ängel till en riktig djävul. Men det finns ju grader i helvetet. Ett sunt tonårsuppror är jag helt för. Att en tonåring inte vill äta kött helt plötsligt för att ett oskyldigt djur har dött är helt okej. Att en tonåring testar att röka en cigarett eller hoppar över att träna inför franskaprovet är också helt okej. Men att en tonåring saknar respekt för vuxna i omgivningen och inte har tydliga gränser och ramar är faktiskt inte okej. Vi måste sluta att låtsas att det är okej att en tolv-trettonåring hänger i centrum med sina femton vänner klockan nio en tisdag. Det är inte okej att samma trettonåring ber sin mamma hålla käften när mamma ger en tid att komma hem. Det är inte okej och det börjar bli dags att vi vuxna återtar kontrollen över våra unga. Det är inte bara okej att vara en sträng vuxen – det är nödvändigt.