Vaknade i morse och insåg att jag fortfarande var sur på sonen. Gjorde frukost och lekte bra mamma, men kände mig inte som en bra mammai magen. Kände mig mest bara arg och ser inte alls fram emot hämtningen idag.
Suck

Jag önskar att jag kunde säga att helgen har varit fantastisk.
Jag önskar att jag kunde berätta om romantiska middagar med maken, lekar i snön
med sjuåringen, djupa pratstunder om livet med tonåringen och mycket mys med
ettåringen. I själva verket har helgen varit ganska skit. En frånvarande make
som dessutom varit sjuk, onda bihålor, en tonåring som förlorade sin match mot
hatlaget och sist, men långt ifrån minst, en sjuåring som på riktigt har
utvecklat horn i pannan. Jag har tyckt att han var jobbig ibland förut. Han har
kunnat vara lite halvtrist i beteendet men han har ganska snart ångrat sig och
velat kramas. Men denna helg..herreud. Jag har inte kunnat nå honom alls och
mitt tålamod som brukar vara ganska gott, var slut redan vid lunchtid på lördagen.
Jag skojar inte när jag säger att jag hellre handskas med tjogtals tonåringar
än en enda sjuåring. Han är ett monster! Han lyssnar inte, han verkar inte bry
sig när han gör människor ledsna och ingen konsekvens från mig har någon som
helst verkan. Jag brukar tjata om att föräldrar måste vara mer konsekventa i
sin barnuppfostran. Det ska vara tydligt för barnet vad som gäller och vilka konsekvenser
det får om man bryter mot det sagda (oavsett barnets ålder..) men denna helg..
Jag har testat allt, mutor, hot, visat alla känslor som finns i stora adjektivboken
och ingenting har någon verkan. Enda gången han varit lite ledsen var när han
insåg att ”inget TV-spel” även betyder ”inget dataspel”. Nu är vi i det läget
att ingenting kul kommer hända i detta hus: inget spel, inga kompisar, förrän
rummet är städat. Jag har nog aldrig tidigare släppt en konflikt med ett barn
över en natt, gått till sängs och vetat att allt inte är utrett mellan mig och
mitt älskade barn, men i natt gör jag det. Fan vad plågsamt det är.

Men innan jag kryper till sängs ska jag gå in i hans rum. Sätta mig på hans sängkant och titta på min sovande ängel. Jag ska klappa honom på kinden och tacka min lyckliga stjärna att han finns och hoppas att jag blir
en bättre mamma imorgon.

Ja, enligt ett initierat kommunalråd var Whitney Houston en dålig mamma ...(http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14398034.ab  )
Tja du, vad säger man.. Man behöver väl inte vara något enormt snille för att gissa att en narkoman inte är stans bästa  kanske, men varför går ett kommunalråd ut i media och fastslår detta? En socialdemokrat dessutom, suck.

Av någon anledning sitter jag här och tänker på kronprinsessan Victoria. Jag har alltid varit emot monarkin, suckat över apanaget och tyckt att Sverige bör representeras av någon som faktiskt är representativ. Någon som vi faktiskt valt genom en demokratisk process. Många gånger har jag hört folk säga "stackars kungafamilj som alltid är så påpassade..alltid folk som har koll på dem" och jag har alltid tänkt att om jag också fick kryssa runt vid Västindien så skulle jag kunna leva med att vara med på bild i bikini. Ja, jisses. Med de pengar som de har att röra sig med skulle jag se grym ut i bikini. Inga valkar här inte. Det är ju inte så att de köper en fet pizza om de inte orkar laga mat, utan med de pengarna har man ju faktiskt någon som fixat ett nyttigt mål.

Anyway, jag har nog alltid känt mig lite missunsam och tyckt att de lever loppan på MINA skattepengar..men idag hände det. Idag kände jag för första gången riktig medkänsla med kronprinsessan! Jag tyckte synd om henne, synd på riktigt! Hon är född samma år som jag, men i år väntar hon sitt första barn och jag diskuterar Top Model Sverige med min tonåring. Jag minns dock hur det var att vänta det första barnet. Jag var så rädd och nervös att jag inte höll på att överleva. Att komma in på BB var en pina i sig och när jag tittar på foton är det enda som överglänser min stolta "mammamin", min enormt fula, lönnfeta uppenbarelse. Jag ser helt enkelt förjävlig ut.

I mitt fall hade jag precis blivit mamma till en helt perfekt flicka, men den turen har ju faktiskt inte alla människor och det finns inget som säger att kronprinsessan har det.

Det som i alla fall fick mig att känna denna oväntade medkänsla var en artikel som handlade om att det stängts av parkeringsplatser till förmån för media vid hennes förlossning. Tänk er själva att ni ska föda barn för första gången och vara så påpassade. Helt sjukt. Tanken att det dessutom inte skulle gå som planerat är svindlande. Ja, nu säger jag det för första gången. Stackars stackars Victoria.

Jag tycker egentligen att det är fånigt att sitta och se saker som Melodifestivalen och sedan kommentera, men vad i helvete gör Björn Ranelid!? Förstår att han har fått någon form av psykos som fått honom att bli fullständigt mediakåt, men är inte detta lite över gränsen ändå? Vidare undrar jag varför han är fullständigt orange i ansiktet?

När jag var femton år kom "Bodyguard". Jag var precis den åldern att jag tyckte hela filmen var så sjukt romantisk och för mig blev "I will always love you" en symbol för allt vad kärlekslåtar heter. Än idag kan jag känna kärlekspirr i magen när jag hör den.. Whitney Houston var givetvis en av idolerna och när hon kom till Globen var jag först i kön för att köpa biljetter. MEN..sen gick det utför för henne, med droger och skandaler och mitt intresse svalnade också i takt med hennes missbruk. Nu är hon död och visst är det sorgligt, men jag kan likt förbaskat inte förstå medias stora intresse. Ord som katastrof används och att direktsända hennes begravning?! Jisses, jag sörjde henne för tio år sedan när hon valde att knarka bort sin talang, men att hon är död är väl för tusan ingen katastrof? En katastrof är när tusentals människor svälter ihjäl i Afrika, inte när en patetisk människa tar ett piller för mycket. Det är tragiskt absolut, inte minst för hennes barn, men vi kan väl kanske ändå ha lite perspektiv på saken?

Att direktsända hennes begravning känns heller inte relevant. Jag är inte emot direktsända event i princip..Talar vi Anna Lindh eller Olof Palme så okej, men Whitney Houston?! Undrar vad som direktsänds imorgon..Jag föreslår (eller kanske förespår) Viktorias förlossning.

Helvetes skit vadtrött jag är på alla föräldrar som ska förverkliga sig själva och ha egentid. Ingenting
ska förändras bara för att barnen kom.. ”Jag är fortfarande jag” osv. Sicket jäkla skitsnack!

Från den första stunden jag kände min förstfödda sparka i magen så förändrades mitt liv. Jag kanske bara var 20 år ung, men för mig blev sig livet aldrig likt igen. Det går inte en sekund av en dag då mina barn inte är det absolut viktigaste för mig, inte en minut av en vecka då mina barns behov inte kommer först. Innebär då det
att man bara sitter och håller barnen i handen och inte hinner med sig själv alls? Nä, oftast inte. Oftast hinner jag både med mig själv och alla barnen. De allra flesta dagar har jag till och med relativt välrakade ben. De allra flesta´dagar hinner jag både gå ut med hunden och ta hand om disken, men visst finns det vissa dagar då jag inte hinner med mig själv alls. Om dottern är deppig för att hon inte blev uttagen till det läger hon ville, eller sonen är knäckt för att bästisen hellre ville leka med någon annan, ja då är jag bara mamma. Då skiter jag i att träna den dagen, eller att dricka rödvin med vännerna och diskutera världsfreden. Jag åker inte på flotta solsemestrar på sommaren, jag har aldrig varit i Thailand (och kommer aldrig åka..) Jag hinner inte skriva den bok jag skulle vilja, eller förbättra min usla ryska. Det är väl helt enkelt så att när jag valde att behålla fröet i min mage, så valde jag att prioritera någon annan framför mig. Någon annan blev viktigare och har fortsatt vara viktigare i 14 år och också fått sällskap av två till viktiga, två till som tar plats. Min fråga till er föräldrar som förverkligar er själva.. Varför skaffar ni barn? Är det en snygg accessoar till karriären eller hade ni bara inte tid att göra abort?

Då är det dags igen. Dags att planera den där jäkla sommaren. Inte bara ska man anpassa sig till vad chefen vill (läs: kräver) utan man ska också tillfredsställa sin familj. Har man dessutom en spretig familj med flera olika önskemål så är det baske mig inte enkelt. I vår familj finns det i år stor brist på en enda sak. En enda, men ack så viktig sak. Pengar. Alltså gäller det att planera en extremt rolig sommar, utan kostnad. Jag skulle lika gärna kunna skapa världsfred.

Maken ska på fotbollsutflykter med sitt lag. I alla fall tre olika resor blir det för honom och hans inställning till det hela är att det inte kommer att bli så dyrt. Nädå. Hotellrum i Göteborg under Gothia cup är ju nästan gratis. Men sak samma. Klart maken ska på cup. Jag är så glad att jag har honom och att han har ett sunt intresse som fotboll. Hans hobby kunde ju faktiskt vara andra kvinnor eller sprit och inte sjutton hade det varit billigare. Nja, kanske förresten, beroende på kvinnan. Men strunt i det. Sen har vi då den gamla mamman som också behöver rastas. Hon har inte särskilt höga krav dock. Det ska vara billigt eftersom hon är sjukpensionär, det ska vara mycket god mat, gärna shopping och det ska vara handikappanpassat. Jamen visst, valet står mellan en Ålandskryssning och en middag på lokalpuben.

Sen har vi då sjuåringen som absolut vill göra något som handlar om Lego och Star wars. Urk, kan inte tänka mig något mindre attraktivt. Vidare är hans krav att det inte ska kräva simkunskap(herregud, lär dig simma unge!!!) Tonåringen säger att allt låter kul, men jag vet ju att när vi väl står där så kan humöret växla från en sekund till en annan.. Sen har vi en ettåring som helst saknar önskemål, annat än såklart att det inte inbegriper någon längre resa där man måste vara stilla, eller att det inte ges stort utrymme till demolering av omgivning.

Känns väl klockrent gott folk. Tror kanske jag stannar hemma i sommar och hyr en film. Eller nja, fyra filmer, för vi lär ju aldrig kunna samsas.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar/semester/familj

Gör mig en tjänst, kommentera eller ge pluspoäng på mitt http://bloggtips.se/blogg/en-trebarnsmamma-funderar-paa-livet_ph">bloggtips om bloggar som handlar om allt möjligt