Kanske skulle köpa en princesstårta och fira födseln av vår nya tronföljare? Eller nä. 

När man öppnar  http://www.aftonbladet.se/ möts man av babyjoller och på www.dn.se möts man av idel hyllningar till den fantastiske fadern som på mycket taffling engelska uttryckte sin glädje med att "hans känslor var all over the place" (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14420013.ab) .. Jag tänker spontant att om hans dåliga engelska var det han kände sig manad att använda vid detta speciella tillfälle så säger det en hel del om hur tafflig hans svenska måste vara.

Men jag ska inte vara elak. Som lycklig mamma till tre är jag sjölvklart glad för deras skull. Jag är glad varje gång det föds ett önskat, älskat friskt barn. Men att det ska bli en så enorm sak för ett barn som förhoppningsvis slipper bli regent tycker jag är tragiskt. Mest läskigt är det att människor jag känner fyller sina FBstatusar med lyckorus över födseln. Det talas om hur stolta människor är och det får mig att undra hur många det egentligen var i sovrummet när vår nya princessa blev till.

Såg på TV4 imorse Greklands utbildningsminister uttala sig om det nya lånet. Hon sa att hon "var säker på att de är fast beslutna" att få det hela att fungera. Jag vet inte vad ni tänker kring det, men jag tycker att det hela känns tryggt och mycket pålitligt. La Grèce douze points!

I Aftonbladet läser man idag om Ulf Kristersson som gjort bort sig rejält (länk).. genom att hitta på egna lösningar på problem, istället för att rätta sig efter de regler och lagar som faktiskt är fattade. Vad som intresserar mig med det hela är att misstroendeförklaring inte längre är aktuell då Kristersson "lägger sig platt", Uttrycket och handlingen för osökt tankarna till min hund. Han brukar också lägga sig platt, precis efter att han stulit bäbisens smörgåsrån eller leverpastejmacka, Han vet att min ilska är snabb och het, men han vet också att det hela är glömt efter 2 minuter. Han skyndar sig därför att lägga sig platt och titta på mig med fina ögon och så uteblir straffet och jag tittar bara strängt men låter honom äta upp godsaken. Jag vet att jag blir playad, men bjuder på det eftersom han ju faktiskt bara är en dum hund.

Men Kristersson är ingen dum hund. Kristersson är socialförsäkringsminister och precis som min hund visste han exakt vad han höll på med. Det var ett medvetet val och ni får ursäkta om jag inte har lika lätt att se mellan fingrarna med hans handlingar som när hunden stjäl mat. Precis som hunden är Kristersson i detta läge en ögontjänare och jag kan inte för mitt liv förstå hur vi låter honom komma undan med detta. Komma undan med det och göra sig redo att stjäla ännu ett smärgåsrån. Patetiskt sossarna.

Big Brother.. jag har verkligen lovat mig själv att inte titta på programmet eller att läsa artiklar om det. Men tyvärr råkade jag klicka pålänken och trots att jag känner mig som en sämre människa måste jag ju kommentera det. VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK!? Vet inte vad som är värst; TVs alla idiotidèer eller att vanliga Svenssons kollar på skiten. Det är ju förnedringsTV av stora mått och den skiten låter föräldrar sina ungdomar se. Inte undra på att våra tonåringar tror att man måste supa skallen i bitar och sätta på allt som rör sig. Den förälder som är elak nog att nobba skiten (läs: jag) har då en tonåring som känner sig hopplöst utanför i skolan under rasten. Vet inte ens vem jag är mest upprörd på: TV som visar skiten, föräldrar som låter ungdomen se det eller den mänsliga naturen för att vi njuter av det...För visst är det underhållande. Underhållande på samma sätt som hatet av http://www.widerstedt.com/  .. Alla kallar henne korkad, men gissa vem som blir rik på kuppen...

Suck säger jag bara!

Vaknade i morse och insåg att jag fortfarande var sur på sonen. Gjorde frukost och lekte bra mamma, men kände mig inte som en bra mammai magen. Kände mig mest bara arg och ser inte alls fram emot hämtningen idag.
Suck

Jag önskar att jag kunde säga att helgen har varit fantastisk.
Jag önskar att jag kunde berätta om romantiska middagar med maken, lekar i snön
med sjuåringen, djupa pratstunder om livet med tonåringen och mycket mys med
ettåringen. I själva verket har helgen varit ganska skit. En frånvarande make
som dessutom varit sjuk, onda bihålor, en tonåring som förlorade sin match mot
hatlaget och sist, men långt ifrån minst, en sjuåring som på riktigt har
utvecklat horn i pannan. Jag har tyckt att han var jobbig ibland förut. Han har
kunnat vara lite halvtrist i beteendet men han har ganska snart ångrat sig och
velat kramas. Men denna helg..herreud. Jag har inte kunnat nå honom alls och
mitt tålamod som brukar vara ganska gott, var slut redan vid lunchtid på lördagen.
Jag skojar inte när jag säger att jag hellre handskas med tjogtals tonåringar
än en enda sjuåring. Han är ett monster! Han lyssnar inte, han verkar inte bry
sig när han gör människor ledsna och ingen konsekvens från mig har någon som
helst verkan. Jag brukar tjata om att föräldrar måste vara mer konsekventa i
sin barnuppfostran. Det ska vara tydligt för barnet vad som gäller och vilka konsekvenser
det får om man bryter mot det sagda (oavsett barnets ålder..) men denna helg..
Jag har testat allt, mutor, hot, visat alla känslor som finns i stora adjektivboken
och ingenting har någon verkan. Enda gången han varit lite ledsen var när han
insåg att ”inget TV-spel” även betyder ”inget dataspel”. Nu är vi i det läget
att ingenting kul kommer hända i detta hus: inget spel, inga kompisar, förrän
rummet är städat. Jag har nog aldrig tidigare släppt en konflikt med ett barn
över en natt, gått till sängs och vetat att allt inte är utrett mellan mig och
mitt älskade barn, men i natt gör jag det. Fan vad plågsamt det är.

Men innan jag kryper till sängs ska jag gå in i hans rum. Sätta mig på hans sängkant och titta på min sovande ängel. Jag ska klappa honom på kinden och tacka min lyckliga stjärna att han finns och hoppas att jag blir
en bättre mamma imorgon.

Ja, enligt ett initierat kommunalråd var Whitney Houston en dålig mamma ...(http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14398034.ab  )
Tja du, vad säger man.. Man behöver väl inte vara något enormt snille för att gissa att en narkoman inte är stans bästa  kanske, men varför går ett kommunalråd ut i media och fastslår detta? En socialdemokrat dessutom, suck.

Av någon anledning sitter jag här och tänker på kronprinsessan Victoria. Jag har alltid varit emot monarkin, suckat över apanaget och tyckt att Sverige bör representeras av någon som faktiskt är representativ. Någon som vi faktiskt valt genom en demokratisk process. Många gånger har jag hört folk säga "stackars kungafamilj som alltid är så påpassade..alltid folk som har koll på dem" och jag har alltid tänkt att om jag också fick kryssa runt vid Västindien så skulle jag kunna leva med att vara med på bild i bikini. Ja, jisses. Med de pengar som de har att röra sig med skulle jag se grym ut i bikini. Inga valkar här inte. Det är ju inte så att de köper en fet pizza om de inte orkar laga mat, utan med de pengarna har man ju faktiskt någon som fixat ett nyttigt mål.

Anyway, jag har nog alltid känt mig lite missunsam och tyckt att de lever loppan på MINA skattepengar..men idag hände det. Idag kände jag för första gången riktig medkänsla med kronprinsessan! Jag tyckte synd om henne, synd på riktigt! Hon är född samma år som jag, men i år väntar hon sitt första barn och jag diskuterar Top Model Sverige med min tonåring. Jag minns dock hur det var att vänta det första barnet. Jag var så rädd och nervös att jag inte höll på att överleva. Att komma in på BB var en pina i sig och när jag tittar på foton är det enda som överglänser min stolta "mammamin", min enormt fula, lönnfeta uppenbarelse. Jag ser helt enkelt förjävlig ut.

I mitt fall hade jag precis blivit mamma till en helt perfekt flicka, men den turen har ju faktiskt inte alla människor och det finns inget som säger att kronprinsessan har det.

Det som i alla fall fick mig att känna denna oväntade medkänsla var en artikel som handlade om att det stängts av parkeringsplatser till förmån för media vid hennes förlossning. Tänk er själva att ni ska föda barn för första gången och vara så påpassade. Helt sjukt. Tanken att det dessutom inte skulle gå som planerat är svindlande. Ja, nu säger jag det för första gången. Stackars stackars Victoria.