Relationer..

Visst är det mysigt att ha någon att krypa ihop med under de kalla januarikvällarna? Visst är det underbart att veta vem man ska fira jul och midsommar med? Att aldrig behöva fundera. Att aldrig vara panikslagen för att benen inte är nyrakade eller fundera kring hur man egentligen ser ut där i sängen. Inte behöva dra täcket ända upp och släcka lampan. Man vet att man är älskad. Älskad för den man är. Älskad som man är, med fel och brister. Man vet att det finns någon som vet att man måste kasta jackan på golvet när man kommer hem för att man är så kissnödig att man håller på att dö. Det finns någon som vet att man alltid låter kaffet stå och kallna, men som ändå älskar en. Någon som ler när man än en gång glömt det där som man absolut inte borde ha glömt. Visst är det vackert med relationer mellan människor. Man tar och ger. Man lyssnar och förstår. De gånger man absolut inte förstår, försöker man i alla fall. Man tar in och ser den andres perspektiv på saken, för att man älskar. Ja. Visst är det vackert med relationer.

Fast nä.

I verkligheten är det inte riktigt så. I verkliga livet suckar din partner redan när du öppnar dörren och inleder med att påminna att jackan ska hängas upp på kroken för annars blir det så stökigt. I verkligheten suckar din partner irriterat över att du alltid låter kaffet kallna och säger att det är sånt slöseri med kaffekapslar. I verkligheten tycker inte din partner att dina fel och brister är söta och charmiga.. I verkligheten anstränger sig inte din partner för att förstå och sätta sig in i ditt perspektiv. I verkligheten finns bara ett perspektiv för människan du lever med och det är hans. Hans verklighet, hans bild av saker. Alltid han, aldrig du. Var finns viet? Var finns glädjen i att ge när man inte får något tillbaka. Är det verkligen värt de mysiga januarikvällarna?

Nu är det dags. Min pyttelilla flicka ska söka gymnasieplats. Jisses vilken djungel det har blivit. Jag inser att jag inte är purung längre när jag sitter och suckar över kaffet och tjatar om att den gamla goda tiden när det fanns sex linjer att välja mellan. Idag finns det ca sexton linjer och inom varje linje finns det minst sexton ytterligare val. Då har vi inte ens börjat titta på andra småsaker som att vissa skolor erbjuder gratis busskort eller laptops till sina elever. Utöver detta har vi matfrågan. Vissa skolor har egen matsal medan andra står för någon slags check som ungdomarna själva kan välja var de vill använda.

Checkar..hmm jag behöver inte vara något snille för att inse att checken kommer att gå het på bra matställen som McD eller korvmojjen. Då kommer min dotter ha kolesterolhalt som en 55-åring inom tre år och ha ett midjemått som matchar hennes mors..
Nä lunchmatsal måste skolan ha. Det är ett måste. Under dessa tider ska man dessutom springa på öppet hus på flera olika skolor. Hur bra mamma man är mäts i radhusområdet i hur många skolor man besökt. "Jaså, har du bara tittat på en skola".. Jamen då är det kanske läge att ringa socialtjänsten med en gång. Låter jag lite bitter och negativ? Det är såna tider nu. Trött på magsjuka barn och eviga duster med både försäkringskassan och diverse andra företag som bara inte klarar att göra sitt jobb. Mer om det vid ett annat tillfälle. Nu ska jag ner och röja i köket så jag i alla fall hittar diskbänken imorgon bitti.

Satt och letade efter lite ekonomisk hjälp på www.konsumentverket.se idag och snubblade på en artikel som gjorde mig så sur. Den handlade om att Aftonbladet har haft massor av annonser för ett bantningsmedel som påstår sig kunna få människor att rasa i vikt utan någon som helst förändring i livsstilen. Det säger sig ju självt att detta är nonsens och därför har KO gått in och förbjudit AB att ha denna reklam.. Men respekterar Aftonbladet detta? Nej då. Profit kommer först. Tycker som så många gånger förr att det är så märkligt att en tidning så stor som Aftonbladet inte kan ta sitt samhällsansvar. Om inte hela vägen så i alla fall en bit.. Istället postar de reklam som förvärrar situationen både med fetma och med bantningshysteri i allmänhet. Nu minns jag varför jag helt slutat köpa tidningen.

Kanske skulle köpa en princesstårta och fira födseln av vår nya tronföljare? Eller nä. 

När man öppnar  http://www.aftonbladet.se/ möts man av babyjoller och på www.dn.se möts man av idel hyllningar till den fantastiske fadern som på mycket taffling engelska uttryckte sin glädje med att "hans känslor var all over the place" (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14420013.ab) .. Jag tänker spontant att om hans dåliga engelska var det han kände sig manad att använda vid detta speciella tillfälle så säger det en hel del om hur tafflig hans svenska måste vara.

Men jag ska inte vara elak. Som lycklig mamma till tre är jag sjölvklart glad för deras skull. Jag är glad varje gång det föds ett önskat, älskat friskt barn. Men att det ska bli en så enorm sak för ett barn som förhoppningsvis slipper bli regent tycker jag är tragiskt. Mest läskigt är det att människor jag känner fyller sina FBstatusar med lyckorus över födseln. Det talas om hur stolta människor är och det får mig att undra hur många det egentligen var i sovrummet när vår nya princessa blev till.

Såg på TV4 imorse Greklands utbildningsminister uttala sig om det nya lånet. Hon sa att hon "var säker på att de är fast beslutna" att få det hela att fungera. Jag vet inte vad ni tänker kring det, men jag tycker att det hela känns tryggt och mycket pålitligt. La Grèce douze points!

Big Brother.. jag har verkligen lovat mig själv att inte titta på programmet eller att läsa artiklar om det. Men tyvärr råkade jag klicka pålänken och trots att jag känner mig som en sämre människa måste jag ju kommentera det. VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK!? Vet inte vad som är värst; TVs alla idiotidèer eller att vanliga Svenssons kollar på skiten. Det är ju förnedringsTV av stora mått och den skiten låter föräldrar sina ungdomar se. Inte undra på att våra tonåringar tror att man måste supa skallen i bitar och sätta på allt som rör sig. Den förälder som är elak nog att nobba skiten (läs: jag) har då en tonåring som känner sig hopplöst utanför i skolan under rasten. Vet inte ens vem jag är mest upprörd på: TV som visar skiten, föräldrar som låter ungdomen se det eller den mänsliga naturen för att vi njuter av det...För visst är det underhållande. Underhållande på samma sätt som hatet av http://www.widerstedt.com/  .. Alla kallar henne korkad, men gissa vem som blir rik på kuppen...

Suck säger jag bara!

Vaknade i morse och insåg att jag fortfarande var sur på sonen. Gjorde frukost och lekte bra mamma, men kände mig inte som en bra mammai magen. Kände mig mest bara arg och ser inte alls fram emot hämtningen idag.
Suck

Jag önskar att jag kunde säga att helgen har varit fantastisk.
Jag önskar att jag kunde berätta om romantiska middagar med maken, lekar i snön
med sjuåringen, djupa pratstunder om livet med tonåringen och mycket mys med
ettåringen. I själva verket har helgen varit ganska skit. En frånvarande make
som dessutom varit sjuk, onda bihålor, en tonåring som förlorade sin match mot
hatlaget och sist, men långt ifrån minst, en sjuåring som på riktigt har
utvecklat horn i pannan. Jag har tyckt att han var jobbig ibland förut. Han har
kunnat vara lite halvtrist i beteendet men han har ganska snart ångrat sig och
velat kramas. Men denna helg..herreud. Jag har inte kunnat nå honom alls och
mitt tålamod som brukar vara ganska gott, var slut redan vid lunchtid på lördagen.
Jag skojar inte när jag säger att jag hellre handskas med tjogtals tonåringar
än en enda sjuåring. Han är ett monster! Han lyssnar inte, han verkar inte bry
sig när han gör människor ledsna och ingen konsekvens från mig har någon som
helst verkan. Jag brukar tjata om att föräldrar måste vara mer konsekventa i
sin barnuppfostran. Det ska vara tydligt för barnet vad som gäller och vilka konsekvenser
det får om man bryter mot det sagda (oavsett barnets ålder..) men denna helg..
Jag har testat allt, mutor, hot, visat alla känslor som finns i stora adjektivboken
och ingenting har någon verkan. Enda gången han varit lite ledsen var när han
insåg att ”inget TV-spel” även betyder ”inget dataspel”. Nu är vi i det läget
att ingenting kul kommer hända i detta hus: inget spel, inga kompisar, förrän
rummet är städat. Jag har nog aldrig tidigare släppt en konflikt med ett barn
över en natt, gått till sängs och vetat att allt inte är utrett mellan mig och
mitt älskade barn, men i natt gör jag det. Fan vad plågsamt det är.

Men innan jag kryper till sängs ska jag gå in i hans rum. Sätta mig på hans sängkant och titta på min sovande ängel. Jag ska klappa honom på kinden och tacka min lyckliga stjärna att han finns och hoppas att jag blir
en bättre mamma imorgon.