Mobilizera..

Dagens ris ska ges till ett företag som är det i särklass sämsta jag har sett. Ja.. jag vet,  jag vet att de verkar totalt oseriösa när de står och tjoar mitt i centrum, men när jag råkade gå förbi föll jag direkt för säljsnacket. Jag var precis på G att förnya mitt abonnemang och hade ganska tajt i plånboken.. Han lovade mig att mina räkningar skulle kapas med flera hundra (vilket såklart inte heller skett..). efter ett halvår hade jag oturen att min samsung II slutade fungera. Självklart lämnar jag in den på garantirep och där börjar problemen.. Efter två veckor har min telefon inte ens kommit in till verkstaden.. När jag ringer och ber om kollinumret får jag till svar att detta finns att hitta på kvittot från när jag köpte telefonen. QUE!? Hur kan det finnas ett kollinummer på ett 6 månader gammalt kvitto?!

Anyway, moving on. När vi äntligen lyckats enas om att det inte riktigt stämmer får jag numret till chefen. Han ska kontakta mig under dagen. En vecka senare och otaliga samtal från mig till chefen ger jag upp och ringer huvudkontoret. (Telefonen är för övrigt fortfarande inte på verkstaden..) Efter två dagar får de tag på chefen som berättar att de haft strul med sitt servicekontrakt. Telefonen ska då skickas in (efter att ha returnerats pga utgånget serviceavtal..). Jahopp.

Gråter en skvätt och saknar min telefon, men får på kvällen ett sms från chefen (eller?) där det står att teelöfonen blivit skickad till en specialist då det inte hittades något fel på den (VA??!!). Om 8 dagar kan jag hämta den lovar smset. Jag bryr mig inte ens om att svara då  mitt förtroende för mobilizera då är på noll. Idag, exakt en vecka senare råkar jag gå förbi och bestämmer mig för att kolla hur det går. Jag får då svaret att de haft problem med ett kontor som stängt (QUE?!) och att telefonen kommer om en-två veckor. Jamen visst. Toppen. Kollade förresten på verkstaden och telefonen är fortfarande inte registrerad. Så dagens tips. Akta er för mobilizera. *ryser*

Relationer..

Visst är det mysigt att ha någon att krypa ihop med under de kalla januarikvällarna? Visst är det underbart att veta vem man ska fira jul och midsommar med? Att aldrig behöva fundera. Att aldrig vara panikslagen för att benen inte är nyrakade eller fundera kring hur man egentligen ser ut där i sängen. Inte behöva dra täcket ända upp och släcka lampan. Man vet att man är älskad. Älskad för den man är. Älskad som man är, med fel och brister. Man vet att det finns någon som vet att man måste kasta jackan på golvet när man kommer hem för att man är så kissnödig att man håller på att dö. Det finns någon som vet att man alltid låter kaffet stå och kallna, men som ändå älskar en. Någon som ler när man än en gång glömt det där som man absolut inte borde ha glömt. Visst är det vackert med relationer mellan människor. Man tar och ger. Man lyssnar och förstår. De gånger man absolut inte förstår, försöker man i alla fall. Man tar in och ser den andres perspektiv på saken, för att man älskar. Ja. Visst är det vackert med relationer.

Fast nä.

I verkligheten är det inte riktigt så. I verkliga livet suckar din partner redan när du öppnar dörren och inleder med att påminna att jackan ska hängas upp på kroken för annars blir det så stökigt. I verkligheten suckar din partner irriterat över att du alltid låter kaffet kallna och säger att det är sånt slöseri med kaffekapslar. I verkligheten tycker inte din partner att dina fel och brister är söta och charmiga.. I verkligheten anstränger sig inte din partner för att förstå och sätta sig in i ditt perspektiv. I verkligheten finns bara ett perspektiv för människan du lever med och det är hans. Hans verklighet, hans bild av saker. Alltid han, aldrig du. Var finns viet? Var finns glädjen i att ge när man inte får något tillbaka. Är det verkligen värt de mysiga januarikvällarna?

Nu är det dags. Min pyttelilla flicka ska söka gymnasieplats. Jisses vilken djungel det har blivit. Jag inser att jag inte är purung längre när jag sitter och suckar över kaffet och tjatar om att den gamla goda tiden när det fanns sex linjer att välja mellan. Idag finns det ca sexton linjer och inom varje linje finns det minst sexton ytterligare val. Då har vi inte ens börjat titta på andra småsaker som att vissa skolor erbjuder gratis busskort eller laptops till sina elever. Utöver detta har vi matfrågan. Vissa skolor har egen matsal medan andra står för någon slags check som ungdomarna själva kan välja var de vill använda.

Checkar..hmm jag behöver inte vara något snille för att inse att checken kommer att gå het på bra matställen som McD eller korvmojjen. Då kommer min dotter ha kolesterolhalt som en 55-åring inom tre år och ha ett midjemått som matchar hennes mors..
Nä lunchmatsal måste skolan ha. Det är ett måste. Under dessa tider ska man dessutom springa på öppet hus på flera olika skolor. Hur bra mamma man är mäts i radhusområdet i hur många skolor man besökt. "Jaså, har du bara tittat på en skola".. Jamen då är det kanske läge att ringa socialtjänsten med en gång. Låter jag lite bitter och negativ? Det är såna tider nu. Trött på magsjuka barn och eviga duster med både försäkringskassan och diverse andra företag som bara inte klarar att göra sitt jobb. Mer om det vid ett annat tillfälle. Nu ska jag ner och röja i köket så jag i alla fall hittar diskbänken imorgon bitti.